Det har kommit frågor om Värmdö kommuns dagvattenpolicy kan användas för att ställa krav på lakvatten, det är ju olika saker. Dagvatten är det vatten som samlas i diken och liknande, medan lakvatten är vatten som har runnit igenom soptippen. Men ur miljöns och Farstavikens synpunkt gör det ingen skillnad varifrån vattnet kommer – vatten som vatten. Eller snarare: gift som gift.
Kommunens dagvattenpolicy anger riktvärden för hur höga halter av vissa tungmetaller som får finnas i det vatten som släpps ut till "recipienter", alltså vattendrag, sjöar, vikar och så vidare. Riktvärdena har satts utifrån hur mycket metaller och andra gifter som recipienterna tål, i det här fallet Farstaviken.
Eller som det står i policyn: "I Värmdö kommun är det i första hand recipienten eller den mottagande markens känslighet som avgör hur dagvattenhanteringen ska se ut."
Det är ju knappast så att viken, fisken, fåglarna och vi som badar där tål mer gift om det kommer från soptippen än om det kommer från dagvattnet.
Vattenmyndigheten har beslutat om så kallade miljökvalitetsmål för alla vattendrag i Sverige. År 2015 skulle alla vattendrag uppfylla god ekologisk och kemisk status. Farstaviken är mycket långt från detta och om inte utsläppen stoppas och viken på något sätt saneras kommer det inte att hända någonsin. Faktum är att även Baggensfjärden är långt ifrån målet, bland annat på grund av läckage från Farstaviken och utsläpp från Villeroy & Bochs rör.
Så även om riktvärdena i dagvattenpolicyn formellt bara gäller för dagvatten bör de ses som riktlinjer för alla utsläpp av vatten. Att tillåta mer gifter från en soptipp än från andra källor är bara oansvarigt och ologiskt.